Undrar egentligen

Jag har varit hos psykologen idag. Egentligen vet jag inte vad jag skulle göra där. När jag kom så sa hon direkt att jag inte skulle hoppas för mycket. Jag hade skrivit ner en lista som jag lämnade till doktorn och som sen följde med remissen till psykiatriska kliniken. Enligt den listan var jag troligen för frisk för att få hjälp av dem. Men om vi/dom kanske kan hitta någon annan mer konkret problematik så kanske vi kan hjälpas åt. De vill alltså undersöka om jag eventuellt har någon depression eller annat som ligger bakom. Annars hade jag för friska och sunda tankar om kost och träning. Men saknade motivation för att genomföra det.

Psykologen kunde dock sätta en diagnos att jag hade ätstörning utan närmare specifikation. Men sådan lindrig problematik som jag hade behandlade de inte där utan det skall göras på vårdcentralen. Det innebär att jag eventuellt inte kommer att få hjälp. Det hänger helt och hållet på om hon kan motivera någon av terapeuterna att ta sig an mig. De tyckte samtidigt att jag var/är ett intressant fall och det är endast därför som jag blev kallad.

Vi pratade om vilka dieter och olika koster jag har provat, vi pratade även om hur kosten såg ut i min barndom och jag insåg att det är inte mycket av den tiden som jag minns...... undrar varför??

Vi pratade även om kognitiv beteendeterapi och att jag försökt med det och det tyckte hon att jag kunde göra igen. Så just nu är hoppet inte så stort att jag kommer att få hjälp utan det är väl så här mitt "normala" liv skall se ut. Eller?? Jag vet egentligen inte vad jag skall tro. Är det kanske så att jag ändå har dålig motivation och dålig karaktär eller är det bara så att jag inte sjunkit tillräckligt långt ner för att få hjälp. En sak är i allafall säker! jag är så tom i huvudet att jag nog behöver en systemåterställning (datorspråk för att återskapa senaste versionen).